Fanny
25 mars 2012 04:35
Hej! Det gick inte att kommentera direkt i din blogg av någon anledning, aja. Tänkte bara säga att det är kul att du tittade in på min blogg, och att jag önskar dig allt lycka till :)
Jag har alltid beundrats av er uretritare med barn. Förstår inte hur ni gör det. Min pojkvän är i princip min mamma just nu, haha, jag kan knappt ta hand om mig själv, hur skulle jag kunna ta hand om ett barn då? Men ändå lyckas ni. Ni är så starka och fantastiska och kan ägna erat liv åt någon annan fastän ni är sjuka. Jag har ju bara mig själv att tänka på typ, hahaha, så jag har ju lite easy-way-out.
Aja: Vill bara säga att du ska fortsätta kämpa, och att det här kommer lösa sig i sinom tid. Det gör det alltid.
Kram!