Denna söndag har jag än sålänge mest hängt i soffan. Är såå seg, uretriten har hållt sig ganska lugn idag. Har lite kramp och trängnings känningar bara. Dessa dagar är guld värda det ger en andrum. Längtar sjukt mycket efter sol och värme nu känns som allt blir lite enklare då. Är så trött på blåst å kyla. Såg ett avsnitt av Sofias änglar igår och grät floder, så sorgligt. Ibland är vi människor faktiskt helt maktlösa och det känns så orättvist att barn ska behöva dö. Som mamma kan jag inte ens föreställa mig hur det skulle vara att förlora sitt barn. Livet fortsätter ju bara fast någon dör men saknaden finns där för alltid. "Carpe diem"