usch å fy! Har mått skit de senaste dagarna, uretriten har vart eländiga. Har inte kunnat koppla av alls, känns som min kropp är ständigt på spänn. Tyvärr göt ju inte det trängningarna bättre. Men jag försöker och leva på som vanligt ändå. Ofta blir det lite enklare när man har annat att tänka på.

 Igår stod jag ute hela dagen och kollade på dottern som spelade fotboll, var skönt när solen var framme men däremellan  kyligt. Var frusen hela kvällen sen och hamnade i tv-soffan under en filt. Nu är det sista dagen på ledigheten för mig, barna har påsklov nästa vecka. Ibland längtar jag nästan till jobbet för då är jag sysselsatt och slipper mina jobbiga tankar emellanåt. Nää jag måste börja se framåt!!! Jag ska ta mig ur den här svackan det går ju faktiskt även om det inte känns så just nu. Tro, hopp och kärlek det ska jag leva på nu!

Denna söndag har jag än sålänge mest hängt i soffan. Är såå seg, uretriten har hållt sig ganska lugn idag. Har lite kramp och trängnings känningar bara. Dessa dagar är guld värda det ger en andrum. Längtar sjukt mycket efter sol och värme nu känns som allt blir lite enklare då. Är så trött på blåst å kyla. Såg ett avsnitt av Sofias änglar igår och grät floder, så sorgligt. Ibland är vi människor faktiskt helt maktlösa och det känns så orättvist att barn ska behöva dö. Som mamma kan jag inte ens föreställa mig hur det skulle vara att förlora sitt barn. Livet fortsätter ju bara fast någon dör men saknaden finns där för alltid. "Carpe diem"